Bakgrund

Micke

Mitt skidintresse vaknade ganska sent. Jag åkte en del skidor med familjen och fattade tycke för skidor i samband med skid-VM i Lahtis där Per Elofsson imponerade stort på mig.  När jag sedan upptäckte att jag kunde åka snabbare än min mamma så fick jag blodad tand och ville börja tävla.

Jag började som 12-åring träna och tävla för Stora Tuna IK. Vi hade riktigt roligt på träningarna och var ett härligt gäng med bra tränare. Till en början ville jag bara åka klassikt men blev mer eller mindre tvungen att testa skate när det var skate på träningsprogrammet varje vecka.

Som 14-åring fick jag representera Dalarna i Folksam Cup och placerade mig runt trettionde plats.

När jag var 15 år började jag på skidgymnasiet i Mora där jag gick under fyra fantastiska år. Detta var lärorika år både för mig som person och som skidåkare. Bytte även klubb till IFK Mora SK, ett otroligt viktigt steg för min skidsatsning. En av Sveriges bästa klubbar som har en verksamhet som håller landslagsklass om inte bättre. Som sistaårsjunior började jag även få fart under skidorna och hade flera topp-tio placeringar i Svenska Juniorcupen och ett JSM silver i stafett som höjdpunkt.

Efter gymnasiet gick flyttlasset till Falun för att kombinera högskolestudier med min skidsatsning. Det blev en rejäl omställning för mig och jag hade två riktigt tunga säsonger som första års senior. Har nu hittat ett större lugn i mig själv och trivs väldigt bra i Falun med både skola, vänner och den grymma träningsmiljön som finns i Falun genom Dala Sport Academy.

Lyckades 2013 bli 61:a på Vasaloppet och med den placeringen bli bästa Moring!

Framtiden är skriven i stjärnorna och jag jobbar varje dag med att utvecklas och ta ytterligare steg för att nå min dröm! /Micke

Mallan

2014 049

Min träningsbakgrund.

Jag är en glad, sprallig och målinriktad tjej som kommer ifrån Sälen. Jag föddes nästintill på alpin skidorna 🙂 Jag har tävlat alpint sedan barnsben och gick skidgymnasiet i Sollefteå. På grund av en axelskada och en knäskada var jag tvungen att tänka över mitt val om att fortsätta elitsatsa eller sluta. Vilket resulterade till av jag la skidåkningen ”på hyllan”. Nu, några år senare har jag utbildat mig till fastighetsmäklare, men kände inte riktigt att jag trivdes och har nu bytt inriktning. Studerar till sjuksköterska på Högskolan Dalarna. Jag brinner för träning och hälsa, hälsa för mig är att må bra inifrån och ut, att ge och ta. Jag är gluten- (celiaki) och laktosintolerant, vilket jag blev 2008. Det var då en stor omställning för mig.

Att sluta med en elitsatsande idrott har sina för och nackdelar. Det jag saknade mest med att elitsatsa är att ha delmål och mål med träningen, varför tränar jag? Självklart tränar jag för att må bra och få den energi som träningen ger. Men för mig handlar träning om så mycket mer, mer en livsstil. Jag vill utvecklas, samt utmana kroppen. Sommaren 2014 bestämde jag mig därför att utföra en svenskklassiker med en totaltid under 24h. Lidingöloppet gick inte som planerat, var alldeles för dåligt förberedd. Gick in i ”väggen” efter 2/3 av loppet. Då fick jag mig en tankeställare, att vara väl förberedd inför nästa utmaning, Öppet Spår. Jag har aldrig åkt mycket längd, bara de fåtal gånger som gymnastiken i skolan hade. Åkte dock Kortvasan 2014, vilket gav mig ett bevis på att jag inte var tränad för att åka längd. Men envis som jag är var det bara att tänka om. Inför Öppet Spår tränade jag mer längdskidåkning, jag tog en skidkurs som förändrade en hel del. Det var där jag träffade kärleken, Micke <3.

Debuten på Öppet Spår 2015 var en utmaning, förutsättningarna var bland de sämre någonsin, vädret var skiftande och dåligt. Fanns knappt några spår, var svårt att åka om. Uppe på myrarna var det bara att ta sig en plats i ledet och följa tempot. Något jag själv förvånades över var att jag klarade av att staka hela loppet då fästet var lika med noll.  Väl framme i Mora gick jag i mål på tiden 6:31h. Vilket jag är väldigt nöjd med, medtanke på hur lite längd jag åkt innan. Jag var muskulärt trött i överkroppen men var för övrigt pigg.

Tredje utmaningen blev Vätternrundan. Med 30 mil i benen stod jag på startlinjen i Motala. Här kunde jag också ha varit mer förberedd. Konditionen hade jag, men ”cykelmilen” i benen var för få, på grund av ett ”hopparknä”.  Det gjorde mig begränsad i träningen då jag endast kunde köra rullskidor och styrka. Väl på Vätternrundan tog jag mig ensam runt på tiden 12.17h varav 11.26h cykeltid. Jag hade problem med att hitta en klunga som höll mitt tempo. Om jag ska cykla igen blir det med sällskap, samt mer förberedelser innan.

Sista utmaningen blev Vansbrosimningen. Det var första gången jag simmade 3 km i Öppet vatten. Förberedelserna var inte okej, jag simmade en gång innan. Men mitt mål var att simma bröstsim och ta mig framåt. Vilket jag gjorde på tiden 1.04h 🙂

Nu efter att ha utfört en svenskklassiker, fastnade jag för längdskidåkningen. Så mitt nästa mål är att korsa mållinjen på Tjejvasan 2018 och vara nöjd med min insats. För att nå detta mål har jag den bästa vid min sida, Micke, som stöttar och hjälper mig i min utveckling inom längdskidåkningen. Jag har även börjat gilla löpningen mer och mer, men för konditionsidrott har jag inte de rätta generna, så det tar tid att utvecklas. Huvudsaken är att jag tycker det är kul./Mallan